Katie

Ska man gå på bio så kan man lika gärna göra det ordentligt, högs upp på drottninggatan finns Gunnar Asplunds biograf från 1923 som ritades för att dess utseende skulle locka frekventa teaterbesökare även till filmens värld. De absolut bästa plaserna finns i privata bås längs bak på balkongen (något ovanligt för en biograf att man ser bäst från balkongen, men den byggdes som sagt mer lik en teater). Det är bara sååå mycket mysigare att gå in i denna sal än de enformiga på sergel, och då alla andra verkar vara just på sergel så är det inga problem att sätta sig så att man inte har ett enda huvud i vägen framför sig. Killen som släppte in visste förvånandsvärt mycket om teaterns historia och tänker man tillbaks de nu borttagna dörrarna så känns den verkligen som en tidigt-1900-tal-teater i både arkitektur ocyh utsmyckning - förutom de orientaliska ormhuvuderna i trrappan, nån om vet om de skulle symbolisera nåt särskilt kanske? Änglar och demoner såg vi igår förresten om nån undrar..