Ofrivilliga traditioner
Okej, jag erkänner, ja trodde faktiskt att jag efter gårdagens insikt faktiskt skulle vakna imorse och vara helt frisk, så var alltså inte fallet. Men det betyder inte att jag skrotar min teori. För som Robert Fritz skriver i "minsta motståndets väg" så tar förändringar i tankarna ett tag att visa sig. Dessutom har jag aldrig påstått att man kan bli frisk direkt om man tänker att man är det, utan bara att det kan gå snabbare/bättre (juste, så var det ja, jag måste verkligen börja ta till mig det jag tänker själv bättre).
I alla fall så mår jag bättre idag och tror definitivt (denna gång även ur en något mera objektiv synvinkel) att jag kommer att vara frisk nog att gå till skolan imorron, och kommer känna mig helt frisk till helgen. Så, vidare till dagens ämne;
Det är inte första gången jag nämner att jag skaaa va frisk till nu i helgen, och varför är nu detta så himla viktigt? Jo, första året jag va tesammans med Palle var han sjuk på alla hjärtans dag, andra året var vi båda sjuka, så mönstret skulle bli ganska tydligt om jag är sjuk nu på lördag. Och som insinuerat tidigare, ju fler ggr något har hänt, ju större är risken att ens egen inställning gör att det händer igen, alltså SKA jag också bli frisk till på lördag så att denna trend kan brytas (bortsett från att vi båda fortfarande kommer knapra penicillin då, men det räknas ju inte?).
