Detdär med blommor
Igår var alltså alla hjärtans dag, dagen då alla killar ska visa hur mycket de tycker om sin flickvän genom att hitta den coolaste blombuketten, men min älskling känner mig bättre än så. Jag tycker nämligen att dessa bara är deprimerande. Det är egentligen inte så konstigt som det låter, tänk såhär; skulle du vilja ha en fin död hamster liggandes i bokhyllan några dar innan den ruttnar bort? Nej, just det, varför då denna fascination av döende blommor?
Samma sak med julgranar, nån gång när jag är betydligt äldre, inte längre vill bo mitt i stan och flyttar till ett hus med tomt (om det nu nånsin händer) ska jag ha en fin julgran växandes utanför huset som jag kan klä varje år, men tills dess ska jag ha plastgran, inte en stackars nedhuggen sak som några veckor senare slängs ut helt brun och torr.
Dessa åsikter kommer inte från nån naturskyddsförening om ni tror det, utan från en sång. När jag var 3-4 år hade jag en favoritsång, den handlade om julafton. Och om en gran. Och om hur granen var grön och fin och alla barn dansade runt den, och sen kom tomten och alla fick paket och var jätteglada och tomten berömde granen för att den var så fin. Denna sång hade 2 eller 3 verser som man sjöng om och om igen.
Trodde jag, ja. En dag fick jag nämligen höra sången inklusive en sista vers jag tidigare inte vetat om. Den handlade om hur granen blev helt torr och brun och bröts sönder i småbitar för att lättare kunna tryckas ner i en säck för att slängas. Jag kunde knappt låta bli att börja gråta bara jag hörde någon nynna på första versen av sången i flera år efteråt.
Så det är väl sant som man säger, att saker som hände när man var liten sitter som inpräntade i ryggmärgen.
Här nedan syns iaf min fönsterbräda. I mitten står den (levande!) Orchideen jag fick av P igår, till vänster en lilja som jag fick av min gitarrlärare i Lund och till höger en palm som jag haft sedan den bara var ett skott. Hos mina föräldrar står en palm som jag haft sen jag var 15, den är typ 1x1x1m, men så fort jag har plats ska jag ha den hemma hos mig, det är så jag gillar blommor, levande och gärna med en personlig historia.
Jag och P i skogen på väg hem till honom från mig.
(han halvblundar som för det mesta på foton)
